onsdag 4 november 2015

Mitt tal i interpellationsdebatten angående flyktingar som lider av PTSD.


Tack för ditt svar Pia. Jag är dock inte nöjd med det och jag tänker förklara varför.

Post traumatic stress disorder PTSD kan man utveckla när man utsätts för en traumatisk kris där man tror att man kommer att dö. Exempelvis om man är i krig, blir rånad, blir översköljd av en tsunamivåg eller är på väg att krocka. 

När man hamnar i en sådan situation duschas hjärnan med bland annat stresshormonet kortisol och reptilhjärnan tar då över individens tänkande. Man har inte längre tillgång till empatiska systemet. I det här läget är man beredd att göra vad som helst på bekostnad av vem som helst för att överleva.

35 % av de amerikanska soldater som tjänstgjort i Afghanistan och Irak lider av PTSD, 25 % av dessa tar livet av sig. Detta innebär att fler soldater dör när de kommit hem till USA än vad som stupar i strid.

Enligt psykologen Casper Aen utvecklar mer än 50 % av alla flyktingar PTSD.

Även barn kan utveckla PTSD. Detta gäller även barn som fötts i Sverige och inte varit med i kriget. De kan ärva mammans PTSD.

Vanliga symptom på PTSD är ångest, minnessvårigheter, koncentrationssvårigheter, bristande kontroll av känslor, känsla av ensamhet och isolering, självmordstankar, irritabilitet och oförmåga att engagera sig. 

Många självmedicinerar med alkohol och droger.

När man lider av PTSD är det mycket svårt att lära sig ett nytt språk eller annat nytt eftersom hjärnan är upptagen av traumat. För att minimera utanförskapet och lyckas med integrationen av flyktingar som kommer till vår län är den viktigaste nyckelfaktorn att flyktingar med PTSD får diagnos och behandling så att flyktingen kan integreras och stå på egna ben så fort som möjligt.

Psykiatrin och BUP går redan på knäna vilket innebär att de flesta flyktingar som kommer hit inte får någon hjälp för att hantera PTSD och sin psykiska ohälsa. Det man får i praktiken är basal sjukvård. 

Det är definitivt landstingets ansvar att diagnosticera och behandla men om de inte gör det är detta ett faktum vi i Kommunen måste förhålla oss till eftersom det kommer att påverka vårt arbete med flyktingar för lång tid framöver.

Om flyktingar med PTSD inte får diagnos och behandling kommer det att leda till:
  • onödigt lidande för de flyktingar som lider av PTSD och deras barn. De kommer inte att lära sig språket eller bli anställningsbara. 
  • självmorden kommer att öka.
  • våld och våldtäkter kommer att öka.
  • barn i familjer med PTSD får problem med skola och inlärning och en sämre framtida fysisk och psykisk hälsa.
  • integrationen tar alldeles för lång tid och risken är stor för att flyktingen fastnar i utanförskap och bidragssystem .
På ett U-fold seminarium om ensamkommande flyktingbarns problem den 15 oktober på Uppsala Universitet sa professor Fred Nyberg att och jag citerar -”om traumatiserade barn inte får hjälp så kommer de inte att komma in i undervisningssystemet och ut på arbetsmarknaden i framtiden.”

Vidare sa han att samhället måste göra mycket mer än att bara släppa in dessa barn i vårt land och ge dem mat och tak över huvudet. Vi behöver ta fram strategier för långsiktiga insatser med fokus på ensamkommandes hälsotillstånd och motverka att de hamnar i drogmissbruk.

Pia……. min fråga var: Hur har kommunen förberett sig för att kunna bemöta dessa på rätt sätt?

Av ditt svar att döma kan jag bara konstatera att du inte förstått alvaret i frågan eftersom du bara beskriver vad andra än kommunen gör, detta kan komma att leda till stora problem framöver.

Det de av våra anställda som kommer i kontakt med flyktingar behöver, är kompetens om vilket handikapp det är att lida av PTSD och hur man som anställd i kommunen ska bemöta flyktingarna för att de ska bli integrerade och stå på egna ben så fort som möjligt. 


För detta behöver vi ta fram en strategi, och det nu!  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar