Barnkonventionens artikel 3, som
kommunfullmäktige tagit ställning för, handlar om barnets bästa. Politiker,
myndigheter och domstolar ska alltid tänka på vad som är bäst för barn när de
bestämmer om sådant som gäller barn. I artikeln står det att barnets bästa ska
komma i främsta rummet.
För att veta om vi utgår från barns bästa
behövs kunskap om anknytningsteori, utvecklings psykologi och mentalisering.
Enligt forskningen kan ett litet barn endast knyta an till en eller två vuxna
personer. Barn som separeras från sin primära anknytningsperson reagerar med
outhärdlig psykisk smärta, på ett sätt som liknar vuxnas sorgereaktion i
samband med en förlust av en nära anhörig. Tal och språkcentra är inte fullt
utvecklat förrän barn är ca 4 år vilket innebär att de inte har strategier för
hur de ska hantera separationer från sin primära anknytningsperson. På barn som
separerar ofta kan man uppmäta höga värden av stress hormonet cortisol.
Störningar i anknytningsrelationen kan resultera i psykisk ohälsa redan i tidig
vuxen ålder.
Den stora skillnaden för barn mellan tiden
före och efter 1980 är att allt fler barn tidigare separeras från sin primära
anknytningsperson, i regel de biologiska föräldrarna. Idag går ca 98 % av alla
barn över ett år på förskoleverksamhet. Allt fler barn lider av psykisk ohälsa
och i stort sett alla slags psykiska svårigheter och störningar kan förstås som
uttryck för att mentaliserings förmågan brister i olika avseenden.
Mentalisering är förmågan att sortera, prioritera och strukturera tankar och
känslor hos sig själv och hos andra.
Forskningen kan idag belägga sambandet
mellan en trygg anknytning och en bra mentaliseringsförmåga.
Utgår vi från barns bästa när vi utformar den
kommunala barnomsorgen eller fattar andra beslut som berör barn? Vad är barns
bästa när det gäller barnomsorg? Är det bäst för barnet om det är i hemmet med
en förälder, hos en nära släkting eller annan bekant som föräldrarna har
förtroende för, hos en dagmamma eller på en förskola?
Vi moderater anser att endast en ökad
valfrihet och mångfald inom barnomsorgen, gärna fler kommunala och privata
dagmammor för att minimera antalet separationer för barnet, samt en höjd kompetens
hos föräldrar och kommunal personal i anknytningsteori, utvecklings psykologi
och mentalisering kan säkerställa att alla barns och familjers förutsättningar
och behov beaktas.
Vilken barnomsorg som är bäst i det
enskilda fallet är individuellt och bäst lämpade att fatta det beslutet är
barnets föräldrar.
För att kommunens tjänstemän ska kunna veta
vad som är barns bästa och därmed ha förmåga att kunna fatta beslut där man
sätter barns bästa i främsta rummet behöver de kunskaper om anknytningsteori,
utvecklings psykologi och mentalisering.
Jag håller med dig Jonas om att vår
personal har i de flesta fall har gedigna utbildningar men alla berörda
personalkategorier har inte kompetens i anknytningsteori, utvecklings psykologi
och mentalisering och därför är det viktigt att kommunen tar ansvar för deras
kompetensutveckling. Det är också så att forskningen snabbt går framåt på detta
område och därför är det viktigt att uppdatera personalen så att de får den
kompetensutveckling de både behöver och förtjänar för att kunna ta hand om
barnen på bästa möjliga sätt. Därför tycker jag att det otroligt att du som
ansvarig politiker säger nej till viktig kompetensutveckling av kommunens
personal.
Du skriver också att kommunen inte bör
ikläda sig detta omfattande utbildningsansvar. Hur kommer det sig då att
kommunen bedriver utbildning i COPE 3-12 år och COPE tonår vilket är en
kostnadsfri utbildning som erbjuds varje vår och höst till alla föräldrar i
Tierps kommun?
Att utveckla kompetensen hos personal och
föräldrar i anknytningsteori, utvecklings psykologi och mentalisering är en
viktig socioekonomisk investering som kommer att innebära att färre barn och
ungdomar hamnar i utanförskap, att psykisk ohälsa minskar samt att
skolresultaten därmed kan bli bättre. Det leder till att kommuninvånarna på
sikt kommer att må bättre och att kommunens kostnader minskar.
Därför vill vi
Att uppdra åt
kommunstyrelsen att organisera och erbjuda föräldrar utbildning i
anknytningsteori, utvecklings psykologi och mentalisering.
Att ovan utbildning
även skall vara obligatorisk för alla anställda som fattar beslut som berör
eller som direkt arbetar med barn i Tierps kommun.
Att ge kommunstyrelsen
uppdrag att konkurrensutsätta förskolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar