Ny motion till kommunfullmäktige - Ökad kvalitet och valfrihet inom barnomsorgen.

Barnkonventionens artikel 3, som kommunfullmäktige tagit ställning för, handlar om barnets bästa. Politiker, myndigheter och domstolar ska alltid tänka på vad som är bäst för barn när de bestämmer om sådant som gäller barn. I artikeln står det att barnets bästa ska komma i främsta rummet.

För att veta om vi utgår från barns bästa behövs kunskap om anknytningsteori, utvecklings psykologi och mentalisering. Enligt forskningen kan ett litet barn endast knyta an till en eller två vuxna personer. Barn som separeras från sin primära anknytningsperson reagerar med outhärdlig psykisk smärta, på ett sätt som liknar vuxnas sorgereaktion i samband med en förlust av en nära anhörig. Tal och språkcentra är inte fullt utvecklat förrän barn är ca 4 år vilket innebär att de inte har strategier för hur de ska hantera separationer från sin primära anknytningsperson. På barn som separerar ofta kan man uppmäta höga värden av stress hormonet cortisol. Störningar i anknytningsrelationen kan resultera i psykisk ohälsa redan i tidig vuxen ålder.

Den stora skillnaden för barn mellan tiden före och efter 1980 är att allt fler barn tidigare separeras från sin primära anknytningsperson, i regel de biologiska föräldrarna. Idag går ca 98 % av alla barn över ett år på förskoleverksamhet. Allt fler barn lider av psykisk ohälsa och i stort sett alla slags psykiska svårigheter och störningar kan förstås som uttryck för att mentaliserings förmågan brister i olika avseenden. Människans djupaste önskan är att bli sedd och förstådd. Mentalisering är förmågan att sortera, prioritera och strukturera tankar och känslor hos sig själv och hos andra.

Forskningen kan idag belägga sambandet mellan en trygg anknytning och mentaliseringsförmåga.

Utgår vi från barns bästa när vi utformar den kommunala barnomsorgen eller fattar andra beslut som berör barn? Vad är barns bästa när det gäller barnomsorg? Är det bäst för barnet om det är i hemmet med en förälder, hos en nära släkting eller annan bekant som föräldrarna har förtroende för, hos en dagmamma eller på en förskola?

Vi moderater anser att endast en ökad valfrihet och mångfald inom barnomsorgen samt en höjd kompetens hos föräldrar och kommunal personal i anknytningsteori, utvecklings psykologi och mentalisering kan säkerställa att alla barns och familjers förutsättningar och behov beaktas.

Vilken barnomsorg som är bäst i det enskilda fallet är individuellt och bäst lämpade att fatta det beslutet är barnets föräldrar.

För att kommunens tjänstemän ska kunna ska kunna veta vad som är barns bästa och därmed ha förmåga att kunna fatta beslut där man sätter barns bästa i främsta rummet behöver de kunskaper om anknytningsteori, utvecklings psykologi och mentalisering.

Med anledning av vad som ovan anförts samt att det är av stor socioekonomisk betydelse yrkar vi att fullmäktige måtte besluta:

Att uppdra åt kommunstyrelsen att organisera och erbjuda föräldrar utbildning i anknytningsteori, utvecklings psykologi och mentalisering.

Att ovan utbildning även skall vara obligatorisk för alla anställda som fattar beslut som berör eller som direkt arbetar med barn i Tierps kommun.

Att ge kommunstyrelsen uppdrag att konkurrensutsätta förskolan.

Lars-Göran Birkehorn Karlsen och Åsa Sikberg (M)